Det finns ingen anledning

till

talgoxars precisa färgteckning.

Eller domherrars,

varför inte smälta in

som

en

gråsparv?

( Intet ont om dem.)

Måste helt o-enkelt vara för

skönhets skull.

När jag flyttade till Jämtland 2005 började jag skriva, Fältromantik döpte jag resultatet till.    

Dikterna har tillkommit under de första åren som bofast här i Jämtland. För det mesta på väg till, eller under tiden vi tillbringat i en liten stuga, vid en liten sjö i kanten av en myr, mitt i skogen. Jag tror att det handlar om en känsla av att komma hem, till skogen.

Boken blev recenserad av Anders Lagerquist i Dalarnas tidningar där står bland annat:
    "Slående när man först bekantar sig med Svärdsjöbördiga Ingrid Fröhlich, är en dämpad och rofylld haikukänsla.
I fragmentariska, ofta avhuggna dikter, vilar sol och snö över ett landskap där det gåtfulla ofta tycks lura i de
oväntade perspektiv som Fröhlich frammanar. En kontrast mellan stillhet och påträngande sorl är genomgående
och det är när stillheten får vara ostörd som någonting storslaget men skyggt kan anas."

Du kan läsa hela recensionen här:
http://www.dt.se/kultur/article356236.ece?service=print

Boken finns att köpa i caféet. Du kan också mejla mig en beställning. Se mejladressen under kontaktfliken.

Med vänliga hälsningar
Ingrid